Recensioner.

Jag öppnade boken vid kapitlet om långkok och var plötsligt fyra år, på en pall i mormors kök, med mjöl på näsan. Hon hade alltid vitlök i förklädsfickan, vet ni. Jag minns inte ens om receptet var bra. Det doftade barndom, och det räcker. Fem stjärnor. Som förr. Precis som förr.

Äntligen en bok som tar vitlökens RIKTIGA värde på allvar: den håller, den läker, den går att odla i mörker. Kapitlet om förvaring är guld — jag har nu fjorton kilo flätade i skyddsrummet. Recepten är för fredstida, men noterar att tzatzikin kräver kyl (svaghet). Fyra stjärnor. Lagra. Lagra. Lagra.

Älskar! Min privatkock läste den för mig medan jag gjorde pilates. Vi använder så klart bara handskördad vitlök från en liten man utanför Nyon, men receptet på gambas al ajillo funkade förvånansvärt bra även med den från ICA (testade en gång, för jordningens skull). Drar en stjärna för att det inte fanns en glutenfri klyfta.

Den här boken är riktigt KLYFTIG. Jag kunde inte LÖKa bort den. Vissa kapitel kändes lite pressade, men jag KROSSade mig igenom. Frun säger att skämten luktar — men jag vädrar gärna mina åsikter. Fyra klyftor av fem. Den femte sparar jag till såsen.

Underbar bok. Ett litet tips till den rostade vitlöken på sidan 60: pressa ut den i lite honung och flingsalt och bre på surdeg — magi. Och vill man variera aiolin, rör i en gnutta saffran så får ni en rouille på köpet. Boken bjuder in till lek, och det är det finaste man kan säga om en kokbok. Glad matlagning!

En kompetent introduktion, men förvånansvärt tyst om dryckesval. Till den rostade vitlöken hade jag personligen serverat en torr grüner veltliner med stram mineralitet — sötman behöver syran som motvikt. Att utelämna detta är, om jag ska vara ärlig, ett svek mot läsaren. Fyra stjärnor och en suck.

Jag har hemsökt det här köket sedan 1761 och aldrig klagat. Men sedan de började laga ur den här boken tränger doften genom väggarna och jag kan inte materialisera mig utan att tåras. Spöken har också näsor, visste ni det? Två stjärnor. Jag ser mig om efter ett annat hus. Buu. (Ursäkta.)

Köksdagbok, stjärndatum 78342.1. Vi har stött på en civilisation som använder vitlök som deflektorsköld mot blodsugande livsformer — faktiskt effektivt. Den krämiga pastan på sidan 44 håller warp 7 utan att skära sig. Chefsingenjören varnar för att motorerna inte tål mer vitlök, men jag avfärdar det. Det vore ologiskt att inte ge fyra stjärnor. Lev länge och fräs väl.

Jag har läst de andra recensionerna och är förskräckt. En recenserar på *rim*. En är uppenbart fem år gammal. En tror att det är en deckare. Är detta vad recensioner blivit? Förr i tiden sa man något om boken. Boken? Den har jag inte hunnit öppna. Två stjärnor, till principen.

Vad roligt att unga lagar mat nu för tiden. Boken är säkert jättefin. Min son brukade ju gilla MIN vitlökssås, men det var ju förr. Tre stjärnor. Det är väl ett bra betyg? Jag vill inte lägga mig i. Men vad vet jag.

mamma fick mig att skriva det här. det är en bok om vitlök. den är typ mid? jag vet inte. vi åt den pastan. den var ok. kan jag gå nu. tre stjärnor asså. k

Jag satte mig för att granska påståendena och blev, mot min vilja, glad. Nej, vitlök botar inte förkylning (studierna är små). Nej, den avvärjer inte vampyrer (urval saknas). Men att den gör en tisdagspasta dramatiskt bättre är faktiskt väl belagt — av mig, i mitt kök, i går. Fyra stjärnor. Källor finns.

Helt okej bok för nybörjare. Författaren skriver att man ska "skala och hacka" vitlöken, men nämner inte med ett ord att man bör krossa klyftan och låta den vila i tio minuter så att alliinaset hinner bilda allicin. Amatörmässigt. Själv odlar jag sex sorter på balkongen. Drar dessutom en stjärna för att de skriver "vitlöksklyfta" i singular på sidan 12 — en seriös kock tänker alltid i hela knölar.

Jag vet inte var jag ska börja. För boken var jag en skugga. Sedan rostade jag en hel knöl enligt sidan 60. Min fru kom tillbaka. Mitt företag gick med vinst. Min far och jag talas vid igen. Igår slutade det regna precis när honungsvitlökssåsen tjocknade. Sammanträffande? Jag gråter medan jag skriver detta. Tack, vitlök. Tack.